A PARIS DREAM

emmanuel-de-bayser_garance-dore_7

Idag bjuder jag på en dos exklusiv inspiration från den här våningen i Paris på dryga 600 kvadratmeter. Här bor Emmanuel De Bayser som driver en concept store i Berlin, The Corner Berlin, där han också har ett boende givetvis.

emmanuel-de-bayser_garance-dore_4emmanuel-de-bayser_garance-dore_11emmanuel-de-bayser_garance-dore_3_emmanuel-de-bayser_garance-dore_9emmanuel-de-bayser_garance-dore_8

Genom hemmet följer en gul tråd, precis som hos mig faktiskt. Jag funderar på att byta ut mattan i köket till något i senap, vilket är rätt galet för att vara jag, men köket känns lite väl monokromt trots väggarna i Pegnoir. Jag tycker senap är en sådan mjuk accentfärg som passar in i min vanliga skala; vitt, brunt, beige och svart som jag haft i alla år. Så har ni sett någon snygg matta i senap; tipsa gärna (den ska vara rätt stor).

Photo: Erik Melvin via Garance Doné

CROMARTY

cromarty-house-29jan16_pr_b_640x960

 

Nu när jag har en dov skön färgskala här hemma, känner jag att det vore skönt om den fortsatte ändå in i sovrummet, för där om något, vill man ju ha det vilsamt. Så nyfiken på Farrow & Balls nya Cromarty och har inte sett den någonstans hittills vare sig hemma hos någon eller på bild, så jag måste nog gå och köpa en provburk. Nu i sommar finns det ju gott om tid att måla. På vintern orkar man ju ingenting.

 

72303_d80e5a6ce82df221a51201c8ec74edd7

 

Den perfekta grå/blå/gröna-mixen? Jag vill inte att den ska bli för mintig, det är inte riktigt min grej. Mer dov som den ser ut här på färgkartan. Som ni kanske har förstått är jag tokig i F&B:s kulörer, men det är ärligt talat inte den mest lättmålade färgen har jag förstått av proffsen. Jag har målat två varv på mina väggar, men för ett perfekt resultat skulle ett tredje varv faktiskt behövas. Det var i alla fall tur att jag fick veta att färgen är svårmålad först efter att jag var klar, då jag inte hade något att jämföra med. Nu när jag är van vid detta, blir väl all annan färg en baggis att måla med!

 

Men, jag håller mig ändå till F&B, då jag som sagt älskar deras kulörer. Och att jag sen faller som en fura för deras beskrivningar av färgen gör det helt omöjligt att välja något annat; Inspired by sea mist and named after the Cromarty Firth estuary, a place of swirling mists mentioned daily in The Shipping Forecast, which is in itself part of the fabric of British coastal life”. Det är klart jag vill ha en färg som nämns i sjörapporten varje dag. Lite havsbris i mitt sovrum.

 

PEIGNOIR & SHADOW WHITE

IMG_9892

 

Jag satt och raderade bilder igår kväll och hittade den här som hamnat i papperskorgen. Den ser ju nästan likadan ut som bilden jag visade i förrgår på min nymålade vägg, men jag tyckte den var lite kul för den visar verkligen hur skevt allting är i detta hus. Med tanke på sprängningarna som skett under Odenplan får jag ibland en känsla av att huset snart kommer att rasa ihop. Men då det stått i över hundra år hoppas jag att det står kvar en stund till.

Nu var det inte det jag ville visa utan här ser ni den rosa kulören i förgrunden också, Peignoir i köket och hur fin den blev tillsammans med Shadow White. Färg men ändå mjukt. Jag är nöjd!

 

 

SUNDAY COLUMN

Om att cirkeln är sluten

 

Hemma hos mig har det länge stått en burk med en mörkt blå kulör som på grund av tidsbrist aldrig fått komma upp på väggen. När den stått där vecka efter vecka, har det blivit som det kan bli för oss inredningsbloggare. Man skriver om och ser så mycket bilder på ett föremål att man hinner ledsna på det innan det införskaffats. Många gånger känns också det lika bra.

 

Nu säger jag inte att det var bra att jag inte målade blått, då det säkert hade blivit jättefint. Vad som hände var att vårt älskade ljus återvände efter vintern, och jag har frossat i det sedan dess. Dessutom köpte jag en ny taklampa som jag vill framhäva då den är så fin, och jag var rädd att den skulle försvinna mot den mörka bakgrunden. Jag kände helt enkelt att jag ville vistas i en ljus miljö. Men vem vet, kanske blir det mörkblått i mitt vardagsrum i höst.

 

I samma veva som jag bestämde mig för att hoppa den blå färgen släppte en viss färgproducent som jag älskar sina nya kulörer. Otålig som jag är beställde jag sju liter färg utan att provmåla den. Ni vet det där duttandet på väggarna som man ska hålla på med i några veckor innan man bestämmer sig, hade jag bara inte tålamod med. Två dagar senare stod ett par burkar med en ny vit kulör och väntade utanför min dörr.

 

Jag är ju inte direkt känd för att vara händig, däremot är mitt dåliga tålamod ökänt. Den här gången hade jag dock bestämt mig för att jag skulle klara detta helt på egen hand. Sagt och gjort. Tejpa kändes onödigt så jag freestajlade och målade direkt runt lister. Det blir ändå inte rakt när man bor i ett över hundra år gammalt hus.

 

För att göra en lång historia kort (ja, ni vill inte höra om allt kladdande, de djupa reporna jag gjorde på parketten när jag inte orkade vänta på någon som kunde hjälpa mig att flytta arkivskåpet samt de många turer till målarbutiken jag gjorde för att köpa rätt pensel och roller) så var jag alltså i full färd med målandet.

 

Det gick alldeles lysande. Målandet alltså. Men färgen. Vit? Den var ju snarare beige. Eller hemska tanke, den var ju kaffe latte. Numera ett skällsord. Vad höll jag på med? När jag tvingats erkänna för mig själv att jag körde kaffe latte på väggarna var det för sent att ångra sig. Varför hade jag inte köpt ett prov och duttat lite som man ska?

 

När jag var klar med första väggen kände jag ändå att det blev ganska fint. Om jag inte associerade bakåt i tiden, och försökte glömma ordet kaffe latte alltså.

 

När jag träffade en kompis nästa dag drog jag fram mobilen och sa glatt:

 

– Jag har målat om hemma. Det blev jättebra. Kaffe latte.

Ett äcklat frågande ansikte mötte mig.

– Kaffe latte. Det hade jag i mitt studentrum. 

Jag höll fram bilden igen och tittade vädjande på min kompis och sa med glättig röst:

– Men visst blev det bra!?

– Jag vet inte. Jag har lite svårt för det där, fick jag till svar. 

 

Men jag lät mig inte nedslås. Kulören växte i mina ögon för varje dag, och när det gått en vecka var det dags att måla varv två.

 

Och jag är så nöjd med slutresultatet. Det är möjligt att man sett det förut, för nåt decennium sedan, men det säger ju bara att jag är min stil trogen. Förresten heter färgen inte kaffe latte. Utan Shadow White. Ni hör ju, tjusigt som bara den.

 

Ulrika Randel

 

 

ShadowWhiteUlrikaRandel1

 

Färgen heter alltså Shadow White och kommer från Farrow & Balls senaste kollektion.