MONDAY MORNING IN MY KITCHEN

kitchenseventeendoors

En grynig och mörk bild från morgonens kök. Jag hade ju en fotograf på besök (för lokala Vasastan Magasin)  i morse och så här rent på köksbordet har vi ju nästan aldrig, så jag var bra tvungen att föreviga det. Ni vet hur det blir med stora köksbord och ena änden av det; fullt med reklam, räkningar osv. Så nu sitter jag här vid burspråket och njuter av det befintliga ljuset. Fast deppigt som tusan är det att det är så här mörkt och då har vi inte ens kommit in i november. Och det är synnerligen inte lätt att vara bloggare den här årstiden och kunna bjuda på egna bilder.

bdc2b5c5aab31d31229e7431504e560f

Men det finns ju en del fördelar med den här årstiden också och det är ju Halloween. Jag älskade att fira det när jag bodde i Los Angeles, alla roliga partyn man gick på. Och jag tycker att det är rätt kul att vi numera firar det här också, även om vissa tycker att det är ett kommersiellt jippo. Förvisso, men det behövs fester den här årstiden!

dark-details-via-elle-decoration-by-romain-ricard

Annat som lyser upp i mörkret är när omtänksamma läsare hör av sig med tips. När jag kom hem från en sväng på stan i fredags kväll, hade jag ett meddelande om att lampan som jag bloggat om flera gånger fanns på rea på nätet. Klick, klick och nu är  en Mantis BS 3 på väg hem till mig. Det är alldeles för mörkt i mitt sovrum, så den behövs verkligen, dessutom ska jag strax iväg och skriva på ett kontrakt som jag är så glad över. Så jag förtjänade en bonus denna måndag i november. Varje tillfälle att belöna sig själv ska tas!

 

SUNDAY COLUMN

Om en designklassikers livslängd

När jag köper något nytt till mitt hem tänker jag ofta långsiktigt. Jag investerar i designklassiker. Ibland tänker jag att vilken tur mina tjejer har som har en mamma med sådant bra tänk och kommer att få ärva alla dessa fina saker i framtiden. Med patina.

Jag reflekterar över de klassiker som jag investerat i genom åren. När jag lyfter blicken ser jag Jonas Bohlins tylliga Liv hänga i taket. Där har den hängt i många år nu. På senare tid har jag tänkt att tyglampor blir så dammiga, vilket känns ofräscht. Min hänger dessutom över sängen. Och känns den inte liiite 00-tal. Uttjatad som bara den. Nu är den ju trots allt en klassiker, men kanske kan den flytta in i mina små prinsessors rum. Där kan den leva vidare. Men inte i mitt sovrum.

Jag ser en lista över klassiker. På den återfinner jag Le Klint 172. Ännu kan jag komma ihåg hur glad jag var när jag hängde upp den hos mig. Vilket år detta var kommer jag inte ihåg, men det var väldigt länge sedan. Trots detta åkte den sedermera ut. För usch vad trött jag blev på plast och om jag inte minns helt fel samlades döda flugor i den. Urk.

En klassisk Bourgie från Kartell hade jag länge. Så länge att jag mådde lite dåligt av den mot slutet. Jag kommer väl ihåg att jag köpte den för 2300 kronor och sålde den alltså sedan på Blocket för 1800 kronor i ett nafs till en tjej som var helt överlycklig över den. Det är en fin känsla att veta att ens klassiker lever vidare hos någon annan som uppskattar dem.

För ärligt talat, hos mig verkar en klassiker ha en livslängd på ungefär sju till tio år. Tidigare ansåg jag nog att en designklassiker var något som stod sig för evigt. Den tanken får jag nog helt enkelt släppa.

Mina klassiker får alltså förnyat liv i barnrummen eller hos någon annan människa. På så sätt kan de ju ändå definieras som klassiker, även om de inte är det i ordets rätta bemärkelse i just mitt hem. De har förhoppningsvis ett evig liv, men någon annanstans.

Det är således absolut ingen konsumtionshets som pågår hos mig. Min stil är vad den alltid har varit och jag förnyar den över tid med detaljer som att en lampa byts ut, eller ny färg målas på väggen. Inget konstig med det. En snygg designlampa hör till mina prioriteringar i livet. Det kanske man däremot kan ha åsikter om, men där är vi är alla olika.

Jag köper inte heller designklassiker i tron att jag bidrar till att rädda världen på något sätt. Utan jag värdesätter helt enkelt god design och hantverk. Onekligen finns det här ett högt andrahandsvärde, vilket som en bonuseffekt gynnar både min personliga ekonomi och miljön genom recycling. Därför känns det ganska bra när jag efter många år passar vidare dessa till någon annan som uppskattar dem.

Att klassiker har en begränsad livslängd i mitt hem tycker jag egentligen inte alls är anmärkningsvärt. När man älskar inredning, färg och form är det väl naturligt att man vill förändra emellanåt. Att förnya sitt hem kan vara viktigt när man vill gå vidare i livet. Ett ställningstagande och en fråga om identitet. Dessutom älskar jag den kreativa processen det för med sig.

Så när mina tjejer till slut flyttar hemifrån om sådär femton år, ska det bli spännande att se om de får med sig något från dagens lista över designklassiker. Förmodligen inte. Den som lever får se.

Ulrika Randel

seventeendoors_028klarb

Recycling är något som engagerar och jag hittade ett par läsvärda länkar på ämnet idag. Lotta Agaton uppmanar oss att byta saker med varandra, och Underbara Clara menar att vara klimatsmart är något helt annat än att ”inreda med svenskt tenn”.

Photo: Kristofer Johnsson

AMAGANSETT

mag_thorling_aa-32-av-39v2-1024x682

Jag startade dagen med en kopp kaffe och reportaget i Svd Magasinet från DET finaste sommarstället som ligger i Amagansett på Long Island. Där bor svenska Emelie och Gustaf Törling och deras söta dotter. Emelie driver en blogg hos The Way We Play och jag har skrivit om detta ställe tidigare här. Men det här kan jag inte få nog av! Allt är perfekt in i minsta detalj. Så här ser mitt drömsommarställe ut.

mag_thorling_aa-35-av-39v2-1024x682mag_thorling_aa-3-av-39v2-1024x682mag_thorling_aa-9-av-39v2-1024x683mag_thorling_aa-20-av-39v2-1024x683

Jag tycker Wegners y-stol gör sig allra bäst i såpad ek och har aldrig förstått grejen med de målade varianterna, men här fattar jag. Så fint med vita y-stolar i den här miljön och det hade inte alls varit lika snyggt med trärena.

mag_thorling_aa-2-av-39v2-1024x682mag_thorling_aa-7-av-39v2-1024x683mag_thorling_aa-29-av-39v2-1024x682

Nu är det ju inte bara att det lilla huset är helt perfekt. Kolla läget.

mag_thorling_aa-19-av-39v2-1024x682

Och att den lilla familjen är så skitsnygg gör ju inte reportaget sämre.

mag_thorling_aa-37-av-39v2-1024x682

I helgens Svd Magasin alltså, och kika också in hos Emelie där hon berättar mer om stället. Helgens lästips! Jag fick förresten en förfrågan av Magasinet i våras om ett hemma hos, men tackade nej. Jag har ju svårt för det här med att öppna upp när jag vet att tidningen hamnar i varenda brevlåda i staden där jag bor. Jag är ju bara en vanlig tjej som gillar inredning, och har aldrig sökt uppmärksamheten. Samtidigt så ingår det ju i det jag gör, för som bloggare ska man ju numera också vara profil och jag älskar ju att blogga. Så jag ska bli bättre att tacka ja till saker, och på måndag har jag faktiskt en fotograf som kommer för att ta en bild för en grej i ett lokalt magasin. Lite läskigt då jag gillar att vara anonym när jag drar runt på gatorna här i mina hoods…

Photo: Anders Ahlgren via Emelie Törling